Hej!
Jag heter Lora Holmgren, är 31 år gammal och bor i skogen med min fästman, vår dotter, vår lilla hund Gigi, samt att vi har en till dotter på väg.

Jag har en diagnos som heter psykos UNS, jobbar som föreläsare, brinner för att hjälpa andra som haft/har beroendeproblematik och/eller psykisk ohälsa att komma vidare. För övrigt älskar jag musik, både att lyssna på och spela den, min familj och mina vänner (människor över lag), samt att jag är ett Jesusfreak, även om jag kan önska att jag vågade vara mer frimodig många gånger.

När jag var knappt fyllda 15 ställdes mitt liv och hela min världsuppfattning på sin kant. De som var min trygga punkt i världen och alla vuxna var inte längre att lita på. Jag och mina bröder lämnades åt vårt öde på ett socialkontor med orden: Nu orkar jag inte med den här skiten mer!

Det här omkullvältandet av min verklighet innebar att jag, som hade vart väldigt anti droger fram till dess (eftersom jag då inte betraktade alkohol som drog), även ifrågasatte om droger verkligen kunde vara så farligt.

Snart satt jag på en fest och testade att röka cannabis för första gången. Det spann iväg snabbt och under resten av mina tonår testade jag i stort sett alla droger som fanns. Jag försökte fylla tomrummet i min själ, mitt sår, med droger, fester, jobb, sex och självskadebeteende.

Nästan tio år senare befann jag mig på andra sidan jorden, ensam, i Australien. Jag var fortfarande lika trasig och blev mer och mer förvirrad. Jag hade sedan länge insett att jag hade problem, men saknade förmågan att göra något åt det ensam. Jag fick en psykos, vilket jag inte förstod, så jag levde i en helt annan verklighet än min omgivning i månader, innan jag tog mig tillbaka till Sverige.

Väl hemma i Sverige, oktober 2012, begick jag snart mitt första allvarliga självmordsförsök. Jag hoppade från en balkong. Nedanför balkongen fanns asfalt. Under balkongen däremot fanns en liten, liten gräsplätt. Jag är övertygad om att ett mirakel inträffade den nyårsnatten när jag hoppade, studsade mot balkongerna under vår och på något sätt landade på gräset. Fallet var 12 meter, gräs eller asfalt gjorde skillnaden mellan liv och död. Det skulle dock dröja år innan jag blev medveten om min egentliga räddare.

Jag vaknade på intensiven, fick förklarat för mig att jag har en psykossjukdom som jag medicinerats för. Trots det dröjde det år innan jag fick den hjälp som jag egentligen behövde. Det var först 2015 som det slogs fast att min sjukdom utlösts av stress, trauman, men i första hand droger. Jag skulle äntligen komma att få kontakt med beroendeenheten, fick gå en tolvstegsbehandling och blev drogfri 28 år gammal. Jag mötte genom den behandlingen en vän sänd från himmelen, som introducerade mig för den kristna tron och pingstkyrkans sociala verksamhet.

Efter en tid fick jag börja arbetsträna där, mitt livs möjlighet. Varje dag fick jag lära känna vår skapare bättre och genom min nya bästa vän (Jesus) och dagliga samtal med troende, framförallt församlingsledarna, föreståndarna och biträdande föreståndarinna på LP, framdagades en väg att kunna läka mina sår, som var grunden till min misär.

Jag fick genom tolvstegsbehandlingen hjälp att bli drogfri och genom kyrkan den otroliga gåvan att kunna se på mig själv genom vår skapares ögon, läka och bibehålla den drogfriheten. Det är en vacker bild jag har av mig själv idag. En bild av en perfekt skapelse, som aldrig står ensam, som inte är sina sår eller omständigheter, som inte bär någon börda själv. När jag ser tillbaka har han funnits vid min sida hela vägen och räddat mitt liv otaliga gånger och det gör mig trygg i att han finns med mig även framöver, även om jag fortfarande har mina brister, inte lever som bokstavstroende, är felbar på så många sätt, så är jag min faders dotter. Allt som känns för tungt för mig att bära, kan jag lämna över till Honom och jag har tillit till att han har en plan för mig, en plan om en ljus framtid, som hjälper mig igenom alla motgångar jag kan tänkas möta. Jag är Jesus prinsessa, här på jorden, en drottning, krönt vid korset. Det är du med!

Tack till LP för möjligheten att dela med mig, efter allt ni gett mig.

// Lora Holmgren

HÄR KAN DU LYSSNA & LÄSA MER OM LORA: 

https://sverigesradio.se/avsnitt/1369998

https://www.expressen.se/gt/lora-31-drabbades-av-psykos-berattar-om-vaneforestallningarna/

Hej! Jag heter Lora Holmgren, är 31 år gammal och bor i skogen med min fästman, vår dotter, vår lilla hund Gigi, samt att vi har en till dotter på väg. Jag har en diagnos som heter psykos UNS, jobbar som föreläsare, brinner för att hjälpa andra som haft/har...

Det som vi ofta glömmer ,eller rättare sagt ofta blundar för, är manlig depression! Den finns helt enkelt inte. Fast om vi stannar upp och tänker till lite, så gör den det precis som för vem som helst så gör den även det för oss män! Jag vet själv, har varit där många...

Jag läste ett inlägg på facebook tidigare idag som Polisen i Nyköping publicerat. "POLISEN VARNAR FÖR NARKOTIKA SOM SER UT SOM GODIS"!  I inlägget förklarar de att de har fått mycket information angående narkotika som ser ut ser ut som godis, gummibjörnar. De ska se...

Den första LP-Grow utbildningen NÅGONSIN har gått av stapeln!  30/5 - 2/6 2019 samlades 10 unga vuxna från Arvika, Falun, Varberg och Stockholm i Arvika för att få ta del av utbildningen. En del av dessa människor har tagit del av utbildningen för att kunna starta en...