Jag heter Emelie Creutz och är 30 år och bor i Jönköping. Jag skriver musik och sjunger och delar med mig utav mina låtar på Spotify. Jag tänkte dela med mig om hur min barnatro fick växa och bli djupare genom en specifik händelse som hände i mitt liv. Ett uppvaknande för mig som gjorde att Gud blev mer verklig för mig än tidigare och som gjorde att jag valde att börja leva mitt liv för Gud på ett annat sätt än jag tidigare har gjort.

Jag är född och uppväxt i ett kristet hem och har alltid haft en barnatro. Jag följde med mina föräldrar till kyrkan som liten men jag slutade sedan att gå. Jag tyckte som liten att kyrkan var tråkig och stel och de gudstjänster som var på 90-talet var inte så karismatiska utan mer lugna och fyllda av fina psalmer, vilket inte tilltalade min rastlösa själ. Under skoltiden så hade jag några kristna klasskompisar som gick till Livets Ord och de frågade om jag ville följa med några gånger på deras möten och det gjorde jag.
Jag minns att församlingen var väldigt välkomnande och man kände direkt att man fick vara en del av deras gemenskap. Det var där som jag fick upp ögonen för Gud på ett annat sätt än jag tidigare hade fått i någon kyrka. Deras möten var mer karismatiska och fyllda av lovsång och bön än de möten som jag tidigare hade varit på som liten. Var det någon som hade ont i ett ben så var församlingen inte blyga för att lägga händerna på den sjuke och be. Detta fångade mig och på dessa möten fick jag verkligen känna av Guds närvaro på gudstjänster och vissa gånger minns jag att jag som 10 åring var tårögd av att känna Guds närvaro på ett möte och det var så härligt att få vara en del av ett sammanhang som tillsammans sökte något större än det som ögat ser. En befrielse över att få känna att man kan lägga sina tankar, problem och drömmar i någon annans händer. Att få ha ett hopp, en tro om att någon större än oss själva vakar över oss och kan leda oss steg för steg genom livet.

Det gav mig hopp och trygghet. Dessa få möten som jag var på besök på hos Livets ord och även på olika barn och ungdomsmöten på Svenska kyrkans “OAS möten runtom i Sverige har också haft stor betydelse över mitt liv och gjort min tro starkare.
Men eftersom jag alltid har varit en tjej som älskar fart och äventyr så lockade ändå utelivet mig under tonåren mer än vad kyrkan gjorde. Men jag har alltid varit säker på min tro till Gud trots allt, jag har alltid känt att Gud har varit med mig och jag har alltid varit en bedjande människa. Men jag minns att jag sa till Gud under gymnasiet att “jag vet att du finns” och jag vill leva 100 % för dig och tjäna dig med mitt liv. Men jag är inte redo än. Jag lovar att göra det när jag fyller 18 år och komiskt nog så blev det faktiskt så.

De dröjde inte länge förrän jag började förstå att flera runtomkring mig hade börjat att prova droger. Det gjorde mig förvirrad på livet för droger var något som inte fanns på kartan för mig. Jag blev bara rädd av att tänka på det. Jag började att få tankar om vart jag var på väg. Jag började inse att om jag fortsätter att umgås i dessa kretsar och fortsätter att gå ut på klubbar så är det sånt här jag kommer att möta mer och mer, det går liksom inte att gömma sig för längre. Jag minns att efter den här insikten så höll jag mig mest hemma själv i min lägenhet. Det kändes där och då som om jag fått en riktig käftsmäll av livet. Att mina val som 18 åring nu kommer att påverka min framtid. De val som jag kommer att göra nu kommer att resultera till vem jag kommer bli och vara om 10 år. Jag började fundera över livet och vad som var meningen med livet. Men desto mer jag funderade över det, desto sämre började jag må. Jag blev så förvirrad.

Den person som jag hade varit i alla år var inte den person som jag vill vara. De fester och äventyr som då stillade min rastlösa själ, var inget som lockade längre. Jag bara kände ett stort mörker och ett stort hål inom mig som höll på att gnaga sönder mig.
En natt när jag var upptagen med att läsa bloggar på datorn så började jag att få tankar om att gå till köket och kolla i köksskåpet. Men jag gjorde inte det till en början för att jag tyckte att jag låg så bra i sängen med datorn i knät och var upptagen med annat. Men ja kunde inte släppa den där tanken, så tillslut gick jag ut till köket och öppnade köksluckan & där inne låg en liten bok som hette ”En glimt av evigheten”. (den hade jag lagt där för länge sen för jag visste inte vart ja annars skulle ha den) Det var en bok som jag fått på min studentfest ifrån min barndoms församling. De var en bok om en killes vittnesbörd.

Boken handlar om en sann berättelse om en mans möte med döden och det som händer sedan. Ian McCormack blev bränd av fem kubmaneter när han dök längs Mauritius kust. Han kom till sjukhus men läkarna kunde inte rädda honom och han dog. Drygt femton minuter senare återvände han till livet, efter att ha upplevt både helvetet och himlen. Döden blev dörren till det verkliga livet för Ian McCormack och hans berättelse påverkar människor världen över, eftersom den handlar om en av de djupaste frågor vi alla slutligen ställer: Vad händer efter döden? Jag blev så gripen av hans vittnesbörd och där och då så tog jag emot Jesus i mitt liv som vuxen och ville börja leva som en kristen. Men jag visste inte hur man var som kristen. Eftersom jag inte levt som de under alla år. Men Gud ledde mig steg för steg mot ett nytt liv med honom.

Jag gick bibelskola och fick möta många fina kristna vänner som gav mig nytt perspektiv på livet & jag fick uppleva många Gudsmöten under den tiden på bibelskolan och på resan i Afrika. Men livet har inte alltid varit en dans på rosor efter det men det gått framåt och jag har alltid känt att jag haft Gud med mig i livet. Så efter tiden på bibelskola så gick mitt liv i en annan riktning.

Jag gifte mig med min ungdomskärlek som jag träffade när jag var 16 år & som också blev frälst under den här tiden & några år efter det så fick vi våra två barn & sen har livet tickat på och jag hunnit prova på lite olika yrken & nu jobbar jag i butik & pluggar till E-Commerce Manager & på fritiden så skriver jag musik & är ute och sjunger. Mitt liv går fortfarande upp och ner men så är det för vi är ju bara människor. Men jag känner att när jag går med Gud i mitt liv så finner jag styrka & när jag möter motgångar i livet så väljer jag att söka Gud och låta honom stilla min oroliga själ & väljer att söka honom i alla mina framtidsval. Det ger mig trygghet & ro i min själ att känna att jag kan söka mig till något större än vad ögat ser. Till någon som vakar över mina steg.
Utan Gud hade jag inte varit där jag är i dag.

Boken som jag läste: En glimt av evigheten – Ian McCormack
Köp: https://nyamusik.se/bockerbiblar/kategorier/biografier-livsberattelser/en-glimt-av-evigheten

Min musik på Spotify: https://open.spotify.com/artist/0Y0TqLmGPKMXKQtDzi4ejl?si=6a1uO-KzTY6rvmsy-zbZuQ

/Emelie

Jag heter Emelie Creutz och är 30 år och bor i Jönköping. Jag skriver musik och sjunger och delar med mig utav mina låtar på Spotify. Jag tänkte dela med mig om hur min barnatro fick växa och bli djupare genom en specifik händelse som hände i mitt liv. Ett uppvaknande...

Jag heter Linda, är 37 år och bor i Västerås sen tre år tillbaka. Jag har två barn som bor i familjehem. I nästan hela mitt liv har jag som många andra brottats med känslan av ensamhet och att bara vilja fly från mig själv och allt vardagligt.. Jag har sökt mig till...

Under 2019 samlades representanter från LP Grow, Pingst Ung och Pingst Omsorg för att tillsammans skapa materialet "Det finns hopp för psykisk hälsa". Det finns alltid hopp för psykisk ohälsa oavsett hur hopplöst det kan kännas. Under 2021 har materialet fått sig en...

Våra hjärtan brister för alla de kvinnor vi mister  På tre veckor har fem kvinnor mördats av män. Vi kan inte tysta stå bredvid och se våra systrar mördas. Barn blir utan sin mamma. Föräldrar förlorar sin dotter. Det är mord det handlar om och vi behöver en...