Hej!
Jag heter Rose-meeary Patras kallas oftast för Rose/Sweety och är 16år. Jag är uppväxt och bor i en liten stad i Västmanland som heter Arboga.
Jag hade förmånen att växa upp i en familj och och en omgivning som trodde på Jesus. Min familj visade mig vem Jesus var och det är jag väldigt tacksam över! Min pappa tjänade som pastor i en pakistansk församling i Stockholm, där han sa upp sig efter några år av tjänst.
Vi var också med mycket i pingstkyrkan Arboga och jag åkte på barnläger hela uppväxten, så mycket av min barndom var i kyrkan.
Jag visste att jag ville leva mitt liv med Jesus redan när jag var väldigt ung, och började söka svar i bibeln väldigt tidigt.
Jag var dock inte frälst och hade inte riktigt någon egen relation med Gud.

Jag började brottas med panik ångest som ung. När jag var 12 år var det som värst. Det var som en ständig andlig kamp inom mig. Flera gånger kunde jag bara ligga i min säng och få en panikattack där jag kände att någon ströp mig.
En kväll var jag på NightChurch som var en samling i min församling för ungdomar och unga vuxna.
Där började jag känna hur mina fingrar började krampa och mitt hjärta började dunka otroligt snabbt. Det var lika hemskt varje gång. Jag började hyperventilera och de som var där i kyrkan frågade om de fick be för mig, jag lyckades få ut ett ja.
De bad för mig, ett tag tills jag kunde andas normalt igen.
Ni kanske hört klyschan  ̈en ryggsäck lyftes av mig ̈. Det var verkligen så det kändes, som en ryggsäck full av stenar lyftes av mig, jag kände hur jag bara fylldes med frid från den helige Anden! I samma stund frågade Hanna som är en medlem i församlingen mig om jag ville ta emot Jesus i mitt liv och jag svarade ja.
Den kvällen bad jag frälsningsbönen och den kvällen ändrades mitt liv helt!
År 2016 så döptes jag i pingstkyrkan Arboga, och det var det bästa beslutet jag tagit!
Sommaren där på var fantastisk, jag åkte på mitt första år på Hampe som är ett ungdomsläger på Björknäsgården. Där träffade jag vänner som jag skulle få dela livet med, jag fick ta del av en gemenskap som gjorde mig ännu mer taggad och passionerad för Gud. Samma sommar blev jag andedöpt.
Jag var full med frid, det kändes liksom som att allting var perfekt för en gångs skull.

Inte långt efter alls började satan attackera mer och mer och jag var absolut inte beredd på det.. Jag föll djupt i psykisk ohälsa och flertal olika självskadebeteenden. Mitt liv blev mörkare än de någonsin varit. Jag började hänga i fel slags umgängen och hamnade på fel spår. Min psykiska ohälsa blev bara värre och det lede till att jag började få tankar om självmord. Jag hade försökt ett par gånger men inte lyckats, när jag tänker på det i efterhand så var det bara Guds beskydd som höll mig vid liv.

Våren kom och det var dags för Wakeup. Det var en ungdomskonferens i Kumla som mina vänner tvingade med mig till. Så jag gick in i social mode och låtsades som vanligt så mycket jag kunde att jag var glad. Det var bara mina närmsta som visste om hur jag mådde.
På Wakeup så beskrev de på scenen min situation och jag brast i tårar på alla samlingar där de nämnt det. Varje gång gick jag ut ur kyrksalen, jag kunde inte ta mig fram till förbön.
Jag var nog faktiskt rädd för att må bra, jag visste djupt inom mig att Gud kunde hela mig på sättet han helat folket runt mig. Men jag var så van med mörkret att jag inte vågade må genuint bra. Men denna kväll var det annorlunda, min vän Anki som visste allt jag gick igenom drog fram mig till förbönen, innan jag hunnit gå ut ur salen.
När jag kom fram till förbönen skakade jag och vågade inte berätta vad det var som hände, men på något sätt hade jag lyckats berätta om hela situationen. För första gången på väldigt länge berättade jag för någon att jag inte längre ville leva. De bad för mig och jag fick än en gång vara med om känslan av att en ryggsäck lyftes av mig! Dock var det inte lätt, jag var helt traumatiserad och skadad efter händelsen.

Det blev sommar och dags för alla läger igen. I vanliga fall skulle jag vara mer än taggad men jag hade liksom tappat det sociala någonstans, trots att jag blivit räddad var jag trasigare än någonsin. Jag blev väldigt använd av Gud dessa år jag gick igenom allt detta, åren där min psykiska ohälsa var som värst fick jag uppleva några av de mäktigaste sakerna jag varit med om hittills. Det var då jag började inse att Gud hade en kallelse för mig också! Dock kunde jag känna att jag levde ett dubbelliv ibland eftersom jag var väldigt involverad i kyrkan i en ledarroll, samtidigt som jag levde i mörker.
Jag kände mycket skam över det och kunde inte förstå att en allsmäktig Gud kunde älska mig, och jag ville inte låta honom älska mig heller.

Jag var redo att tjäna men jag var inte redo att låta Herren ta hand om mig och fullt ut leda mig. P.g.a trauma hade jag svårt att släppa in folk helt och hållet i mitt liv. Vilket jag än idag ibland kan ha, men jag lärde mig att släppa in Jesus. Då fick jag inse att riktig kärlek var kärleken av Gud och inget annat.
Det som var tomt i mig fylldes! Jag slutade hänga i de umgängen som drog mig längre ifrån Gud.
Min högsta prioritering blev min relation med Jesus!
År 2019 innan Nyhemsveckan bad jag en kort bön  ̈Gud jag tror men hjälp min otro, använd mig, ̈

Det året förvandlade mig helt. Många relationer som blev bra igen, men också några som bröts. Jag växte som en profet och tjänare mer än någonsin det året. Visioner som jag tidigare sett, uppfylldes!
Än idag kan det vara jobbigt ibland, eller att jag får flashbacks. Men man får lära sig någonstans på vägen att det är okej att inte må bra hela tiden.
Att vara frälst innebär inte att allt är perfekt, för mig innebär det en trygghet.
Samma gäller dig som läser detta, segern är vunnen!

Det kommer lösa sig, jag vet att det är läskigt när det känns som att mörkret omringar dig och du inte längre kan se klart.
Håll ut, i Kolosserbrevet 4:2 står det  ̈Var uthålliga i bönen. Vaka och be med tacksägelse. ̈
Det kommer lösa sig, det är okej att må som du gör. Ber att du som läser detta och känner igen dig så ska få uppleva frid ännu en gång.
Vissa sår tar längre tid att läka, men Gud har en plan för dig, Han vill ha en personlig relation med dig.
Jag försökte mycket för att glömma och komma ifrån mörkret. Men helt ärligt att tjäna andra och bara chilla med Jesus läkte mina sår och helade mig mer än något annat, jag fick bli omfamnad av en himmelsk Fader. En Gud som dog för mig och dig så att vi skulle få ett evigt liv! Han räddade mig och det är därför jag lever. Jag lever för Jesus!

”De ska kämpa mot dig men inte besegra dig, för jag är med dig, säger Herren, för att rädda dig.”
Jeremia 1:19

/Rose-meeary