Jag kommer inte ens ihåg när snön kom till Umeå i slutet av 2018.  
Det jag vet är att jag började klaga på all snö ganska snabbt.  
Efter en tid så kom det ännu mer snö.  
Det blev kaos.  
Om jag skulle köra ut från en väjningsplikt så fick jag nästan chansa på att jag inte skulle krocka med någon, för jag såg inte över snöhögarna som bara växte.  
Snön har fått en stor del av mitt fokus nu i början av 2019.  
I mars kunde jag börja ana att snön började försvinna.  
Solen började skina och jag kunde höra fåglarna börja kvittra.  
Men.. Så var det ju de där snöhögarna.  
Jag såg dem som ett problem, något som förstörde den vackra våren som höll på att titta fram.  
Är snöhögarna ett problem eller är det mitt fokus?   
 
Tänk på när Jesus och Petrus går på vattnet i Matteusevangeliet 14.  
“Vid fjärde nattväkten kom Jesus till dem, gående på sjön. När lärjungarna fick se honom gå på sjön, blev de förskräckta och sade: det är en vålnad. Och de skrek, så rädda var de. Men genast sade Jesus till dem: Var lugna. Det är jag. Var inte rädda. Petrus sade: Herre, om det är du, så befall att jag skall komma till dig på vattnet. Jesus sade: Kom! Petrus steg ur båten och gick på vattnet fram till honom.” Matteusevangeliet 14:25-29 
 
Tänk om Petrus istället hade börjat fokusera på hur långt det var till botten om Petrus inte kunde gå på vattnet. Eller om han hade börjat fundera och fokusera på hur Jesus kunde gå på vattnet istället för att fokusera på att Han faktiskt går på vattnet.  
 
Snöhögarna finns fortfarande kvar.  
Jag väljer dock att fokusera på solen och på fåglarnas kvitter.  
På trädens knoppar som börjar komma och på de vackra blommorna som skiner med sina färger.  
 
 
All kärlek till dig,  
/Marielle